Tystnad är vackert..

Efter två dagar på kistamässan så är tystnad något av lyx! då hade jag ändå öronproppar i igår.. Jack verkade gilla sina hörselskydd, bara man tog av en stund ibland så öronen fick lufta sig lite (förslagsvis under banvandring när det var nästan helt tyst).

Det var ju nÃ¥gon diskussion om detta med hundar som skäller och gör ljudvolymen outhärdlig inomhus för ngt Ã¥r sen. Efter att ha suttit nära starten sÃ¥ kan jag säga att det är ganska lika för de olika storlekarna, MEN att large är liiite värre eftersom de hundarna skäller högre och dÃ¥ framförallt i starten, men ocksÃ¥ under loppen, vilket inte lika mÃ¥nga smÃ¥ hundar gör, Ã¥tminstone om man sÃ¥g till helgens startfält. Kan ha att göra med att det var väldigt mkt aussies i large (hundar som ju skäller högt, det vet vi ju…), vad vet jag, döv blev jag iaf

I övrigt kan man inte gnälla pÃ¥ ngt Det var lagom svÃ¥ra banor som var anpassade till underlaget (att ha för mkt tekniska banor pÃ¥ en hal matta känns inte schysst mot hundarna tycker jag), där hade domarna lyckats väldigt bra. ÖBKs arrangemang flöt pÃ¥ hur bra som helst, de är verkligen proffsiga. Det minus jag faktiskt vill ge, är till mässlokalen som sÃ¥dan… Det var nämligen inte möjligt att gÃ¥ ut med barnvagn efter klockan 10 mer än genom huvudentrén, det var struligt och tog tid… och med hund sÃ¥ behövde man dÃ¥ Ã¥ka hiss, vilket innebar extra strul och trÃ¥ngt att komma fram till hissen. Detta innebar att jag var tvungen att be om hjälp om jag skulle ta ut Ari och rasta precis innan start, som det sista hopploppet igÃ¥r, dÃ¥ jag dessutom hade nr 1, Jack hade dessutom precis vaknat, sÃ¥ det blev lite stressigt, men löste sig väldigt bra ändÃ¥ tack vare snälla Malin Röste som passade Jack Ã¥t mig under tiden!

NÃ¥gra resultat fick vi inte till. Har nog aldrig varit sÃ¥ osynkad när jag kört agility… Mest problem hade vi med missade hinder, min tajming i handlingen fanns helt enkelt inte där. Vill ju köra pÃ¥ och framÃ¥t och hade dÃ¥ inställningen mer pÃ¥ fart och framÃ¥t än att köra tryggt och säkert, denna tävling körde vi ju mest för att se vart vi stog och var ju lämplig för att testa därför. De tre loppen i lördags var riktigt dÃ¥liga, Ari var helt klart pÃ¥, men när det blev fel blev han tjafsig. Sista loppet släppte jag dessutom en dÃ¥lig gunga (varför?) det ska fixas till. IgÃ¥r blev vi diskade pga 3 vägringar i första loppet (min dÃ¥liga tajming igen, vi missade hinder…) men vi fick iaf till det i sista loppet, tyvärr med en 5a (kontakt), jag var för sen och sprang i Aris väg efter en tunnel sÃ¥ vi krockade. i övrigt kändes det fint och tiden var inte sÃ¥ dÃ¥lig heller trots att vägarna inte var helt klockrena och krocken tog ju ocksÃ¥ tid. Det som däremot satt som en smäck var upploppet, jisses! Det var en låååång raka över hela diagonalen, jag lÃ¥g före ett hinder när han kom upp pÃ¥ rakan, han drog om och iväg och var lååångt före mig in i mÃ¥l. NÃ¥got som jag verkligen tränat, men aldrig fÃ¥tt till!! Hoppas att denna företeelse är nÃ¥got som stannar!! Att Ã¥ka hem efter det loppet kändes lagom, Jack var trött och jag var nöjd, att fÃ¥ till en bra känsla i sista loppet pÃ¥ den sista tävlingen pÃ¥ flera mÃ¥nader kändes helt suveränt. Ari hade nog gärna stannat, han har inte varit sÃ¥ här glad pÃ¥ mÃ¥nga mÃ¥nader, när vi kom fram igÃ¥r var han mkt mÃ¥lmedveten, han skulle in pÃ¥ mässan )

ser nu fram emot ridhusträningen, här ska tränas agility!