Willes besök på Ultuna – eller hur skröplig kan en hund vara utan att må dåligt?

Igår packades volvon med barn, hundar och Pernilla. Vi (men mest Wille) åkte till Ultuna för att träffa sjukgymnast Kjerstin.

Anledningen är att Wille varit väldigt halt på tre (eller fyra ben) samtidigt efter “ansträngning” (dvs daglig promenad) de sista veckorna, har haft svårt att avgöra vilket. har också märkt att han mått sämre rent allmänt, är mer vaktig, sur, sover sämre, ja listan kan göras lång.

Pernilla var snäll och följde med som allmänt stöd och Jack vakt, vilket var tur, det är mkt nog att ta in utan att behöva passa barnet också.. Besöket tog ungefär en timme och en kvart (!). Det konstaterades inte så mkt mer än det jag redan visste, men fick besked på vad som han har mest problem med och vad vi kan med små enkla medel göra för att hjälpa musklerna på traven. Kjerstin tyckte ändå att han var i ett bra skick och verkade fräsch, så vi kör på ett tag till och ser hur det går.

Det är framför allt höger fram och den gamla förmodade fläkskadan som är det största problemet, kom Kjerstin fram till efter att ha gått igenom hela hunden. Han har också tappat mkt muskler i ena bakbenet. Ryggen ville hon inte känna igenom då det kan förvärra hans problem där, vi vet redan att den är dålig.. vilket kändes som ett bra beslut.

Det blir lite “vacker tass” övningar för frambenet, skritt övningar och statiska övningar (kan det kallas så?) för hela kroppen, där han ska trycka kroppen bakåt el framåt samt åt ena eller andra sidan. Dessa övningar ska Ari också få ta del av för att stärka sin stora och lite klumpiga kropp

Wille skötte sig väldigt bra och låg snällt och blev igenomkänd. Jack var glad hos Pernilla ända fram tills slutet då han blev lite kinkig. hans nya bitleksak är nu ett hundkoppel, sådär rent troligtvis, men tydligen väldigt gott )

Sen blev det lunch på Max och så åkte vi först till biltvåan och sen till biltrean för att hämta Pernillas svärfars nya volvo Jag undrar fortfarande om det finns en bilettan också..