Igår blev det träning i ridhuset med Pernilla igen. Vi hade med en del av en bana vars svårighet gick ut på att det var handling och sen långa linjer där hunden inte fick ”rätt linje” hela vägen, vilket gjorde det svårt. Skulle nog våga mig på att tycka att det var lite ála Laamanen på banor som hon gjorde för ett par år sedan.
Bara Ari och Juno var med och tränade då vi var tvugna att åka v40:n då Pernillas bil ju är hos bildoktorn. Ari blir så på, när Wille måste vara hemma, och just träningarna med Juno gör honom extra glad. Lite besvärligt då vi ju faktiskt tränar på söndagarna också med andra hundar, och då upplever jag honom som ganska tråkig och inte så uthållig. Kanske detta med en timmes bygg och träning passar honom bättre helt enkelt, vi har ju tre timmar på oss på söndagar, och det är ju lite trist att jag som ju bara har en hund att träna, har hunnit med träning, att gå av hunden och packa in mina grejor i bilen på två timmar (och då har jag oftast ändå tränat för länge då han inte orkar så lång tid), måste då vänta tills alla är klara för att hjälpa till med att bära hinder. Då önskar man att man hade en hund till att träna. Nu är ju Wille så dålig så det är inte ett tema att ta med honom för att ”låtsasträna” heller, han håller inte för det.
Wille var helt hysterisk när vi kom hem (inte otippat) vilket bara bevisar att jag hade rätt när jag bestämde att det inte är ett tema att lämna honom hemma när vi går vår ”vanliga” promenad som vi ju går 4-5 dagar i veckan. Han har blivit väldigt ostadig i bakdelen och är väldigt stressad, men han haltar inte så mkt på högerfram iaf (det kan ju iofs bero på att han har ondare i bak, så det behöver inte nödvändigtvis vara något man kan vara glad över…)
Syrran fick ju barn i veckan och familjen har nu utökats med en liten Linus, kul att Jacke får en kusin i så nära ålder att hänga med!
Nu är det snart dags för promenad i slasket! trevlig helg!
